Världen är inte snäll mot oss.
Att livet är orättvist kommer väl knappast som en överraskning men man kan ju undra om det inte finns gränser. Gränser för hur mycket en människa klarar av att hantera.
Dessa veckor som har gått sedan jag fick veta att min gamla kompis N dog, och min farmor för att bara nämna några, har gjort mig nojjig.
Det känns som att jag bara går och väntar på att snart händer det något mer hemskt.
Varje dag intalar jag mig själv att nu är det bra. Men då får man nya besked om hemskheter som har hänt.
Idag går mina tankar till dessa tre, A M och N. De har en otroligt tuff dag framför sig och behöver nog ha lite extra kraft för att klara av det.
fredag 27 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar