Tussilago

Det var en skön, om än lite blåsig, promenad vi tog igår sonen och jag.
Utmed gärdena i Brånnestad hittade vi fyra stycken små gulliga Tussilago.
John undrade nog varför jag blev så glad och stojade så dant över dessa små gula sötnosar.
Men för mig är nog Tussilago ett av de allra starkaste vårtecknena !
Snödroppar och krokusar är också underbart, för att inte tala om blåsippor och vitsippor.
När sopmaskinerna börjar ta bort allt grus är också en härlig tid.
Och fågelkvitter.
Just angående fågelkvitter är jag lite kluven. Vi har nämligen ett par fåglar (en koltrast, en blåmes och en talgoxe) som tycker om att sjunga klockan 4-5 på morgnarna. Och de tar gärna plats i vårat äppelträd på baksidan, och sen tar de i för fulla muggar.
Det är mysigt första gången, men nu blir man mest trött och hoppas att de kan hålla kä**en.
Sedan vi klippte äppelträdet så har det minskat lite, kanske har de hittat ett högre träd i närheten, man kan ju alltid hoppas.
Körsbärsträdet vi har ska sågas ner nu i vår. Våran tomt är på tok för liten för att ha två träd på, knappt att jag tycker att vi ska ha kvar något av dem.
Men vi börjar med att ta bort körsbärsträdet. Vi hade huuur mycket körsbär som helst förra året. Och vi gjorde ingenting med dem. Förutom att vi åt lite grann från trädet, såklart. Jag plockade tre stycken femliterspåsar fulla och stoppade i frysen, och där ligger de kvar än.
Körsbär = getingar, vilket är ännu ett skäl.
Så fram i vår sen, eller försommaren, ska det väck.