Fy fan

I bland vill man bara sätta sig och tjuta en stund.
Jag är så jävla glad att jag har min familj och att vi alla är friska.

Jag måste sluta läsa bloggar som handlar om sjuka barn, döda barn eller annat elände.
Men jag verkar dras till dem som en mal mot ljuset.
Varför i hela friden går man in och läser när man ändå vet att man kommer börja gråta ?
Självplågeri ?
En massa dold ledsamhet som bara måste ut, och det är ens undermedvetna som styr en in på vissa sidor ?

Och som om inte det vore nog är det en massa andra tråkigheter i familjen/släkten just nu, men det tar vi en annan gång tror jag.
Allt kommer bli bra men det är en lång väg dit.

Nu ska jag sätta mig i soffan och vila ögonen på tv:n. Det brukar mota bort hjärnspökena ett tag.