Fina Marcus

Sverige verkar vara tudelat angående en viss herre som just nu är väldigt omtalad i media, Marcus Birro.
Antingen älskar man honom eller också hatar man honom.
Jag älskar honom.
Jag minns inte riktigt när jag började med det, men kanske för ett par år sedan.
Jag fick hans bok, "Svarta Vykort" i present av Jimmy. En underbar liten bok, eller diktsamling, om sorgen efter hans döda barn.

I fredags åkte han ur ett program och samma kväll gick han till final i ett annat.
Med rätta tycker jag. Hans plats är inte på ett dansgolv, och det p.g.a hans sjukdom. Stela höfter och dans är ingen bra kombination, tyvärr. Men han har kämpat tappert :-)
Hans plats däremot är i dressinen eller första klass hos Luuk. Eller ja, kanske allra helst bakom pennan författandes på en till bok.

Marcus Birros texter passar mig utmärkt. Jag kan inte ens så mycket om poesi att jag kan uttala mig det minsta om det han skriver, eller vad han skriver. Men det är vackert, det berör mig.
Jag läser med stor glädje att Milo Santino precis har fyllt ett år och även ska bli storebror.
Om ettårsdagen skriver Marcus bl.a. följande rader som får avsluta detta inlägg.

Allt jag lärt mig om böner, Gud och tacksamhet har lärt mig av dig. Du är enastående. Du tog min hand på dagen för ett år sedan och ledde mig rakt in i de här drömmarnas trädgård. Det är ljuvligt här, Milo.