"Minns ni när man var barn och man hälsade på hos en kompis och man lekte på hans rum med lego eller var det var och så ropade plötsligt en mamma: “Nu är det mat!”. Kompisen sprang ner till köket och själv fick man sitta kvar på rummet och vänta. Efter en kvart kom kompisen tillbaka, mätt och belåten och man kunde fortsätta med aktiviteterna. Jag tänker på det nu och finner det egendomligt. Man fick sitta där och stirra på lego och känna doften av spagetti och vänta. Varför blev man inte bjuden till bords? Pågår denna idioti fortfarande i svenska hem?"
Utdrag från Alex Schulmans blogg.
Ja, vad märkligt egentligen.
Så här var det ju.
Inte jämt förstås.
Ibland fick man äta, ibland inte, ibland bjöd mamma ner även kompisen, ibland inte.
Är det inte konstigt ?
När John blir äldre och har kompisar hemma är det väl en självklarhet att även kompisen ska äta mat! Om inte föräldern gett annorlunda direktiv förstås.
Ni som har äldre barn som leker med kompisar, hur gör ni ?
Och ni som fortfarande har småkottar, hur kommer ni göra ?
Vad är det som har förändrats tror ni, för som Alex skriver, inte pågår väl detta fortfarande ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja du Cattis....sinnes på det typiska svenska sättet. Här hemma bjuder vi alla som befinner sig hos oss vid middagstid på mat såklart. Om du frågar Kostas som kommer från en annan typ av matkultur...berättar att så var det alltid hos de svenska familjerna men hade han kompisar hemma hos sig så självklart åt även kompisen. Det såg hans mamma till såklart ;-)
SvaraRaderaPuss o kram
Ja, det där känner man igen.
SvaraRaderaKonstigt egentligen.... Men jag har aldrig tänkt på det på det sättet förut...
Givetvis kommer kompisen få äta med oss. Något annat skulle kännas konstigt.
Kram kram
Hahaha...just det jaa...så kunde det ju vara!! Tänk, det hade jag förträngt...:-/
SvaraRaderaHär får SJÄLVKLART kompisarna äta när det är mat!!
Herregud, jag skulle aldrig låta någon vara utan!!
// Kram!!