Oftast är Facebook den första sidan jag kollar när jag sätter på datorn.
Man brukar få sig ett gott skratt så här på söndagsmorgnarna. Läsa om vad alla vänner och bekanta haft för sig för tokigheter under helgen.
Men ibland läser man något som slår undan fötterna på en, man tappar andan. Läser samma rader om och om igen. Tårarna rinner. Kan inte fatta att det är sant.
För ett par dagar sedan födde en klasskamrat till mig en liten son. Han är helt bedårande söt och hela familjen mår bra och är hemkomna.
I dag läste jag om en annan klasskamrat från gymnasiet som också fött en liten dotter, men hon fick tyvärr inte leva. 5 timmar fick hon finnas till.
Livet är så jävla orättvist och man blir bara så arg!
Håret speglar vårt välmående
4 månader sedan






