Emma

Namnet Emma, lite speciellt för oss.
Det är nämligen vårat flicknamn.
Ja, alltså det namn som John skulle ha burit om han (mot all förmodan) skulle kommit ut och varit en tjej.
Namnet som våran eventuella framtida dotter ska bära.
Emma, kort och gott, snyggt och även med familjär anknytning (fick vi veta...då svägerskan Carolina heter det i andra namn).

På vinden hemma hos min farmor röjdes det i går under ett antal timmar. Jimmy och jag skötte det hela själva, det sorterades i olika högar då det vi skulle ta hand om skulle slängas. Brännbart, deponi, metall osv.
Och så stog de bara där. Bland gamla resväskor, kartonger, mattor, gamla tapetrullar och damm. Två små ensamma kaffekoppar med fat. I vitt och brunt. Ser helt oanvända ut. Och alldeles, alldeles underbara.
Under mina 25 år i min farmors liv har jag inte sett dessa koppar användas, men Lasse kunde informera oss om att de användes som köksporslin...för länge sen =) (Jag har läst mig till i dag på internet att de tillverkades mellan 1971-1977 och är designad av en Paul Hoff.)
Jag lyfte på den ena för att se vad det var för märke.
Gustavsberg. Benporslin. Emma.

Att de fick följa med oss hem behöver jag knappast tala om kanske :-)