Sorgligt

Här befann jag mig hela dagen i går, i min farmors hus.
Det ska säljas nu, och jag var där och hjälpte till att göra fint i trädgården inför visning.
Usch, det kändes konstigt, fastän man på något sätt lämnade känslorna hemma.
Det är andra eller tredje gången jag är i huset sedan farmor dog och det är en märklig känsla.
Jag skulle gå in och gå på toaletten i går när jag var där...och huset är alldeles tomt och tyst. Invändigt är inget sig likt...det är mer eller mindre tömt och bara vissa saker har sparats, just för visningen.
Men, även att inget är sig likt och farmor är inte där, så känns det som man inkräktar.
Ni vet känslan när man är hemma hos någon för att vattna blommor eller ta in post, eller mata en katt. Men vet att man får vara där, man är ombedd att vara där, men man känner sig ändå obekväm. Toalettbesöket gick snabbt vill jag lova.

Nåja, det är visning på söndag. Hoppas att det blir sålt snabbt och lätt!
Men det är sorgligt...huset har liksom funnits för alltid =)